isabelle

att se min värdmamma med tårar i ögonen när hon släppte av mig vid flygplatsen var oväntat. oväntat att jag var nästan lika dan. hela flygresan flöt på bra och jag hann med mina två byten som var i New York och Helsingfors. sov dock endast en knapp timme på min 17 timmars flygresa, men hade ju ett antal filmer att se så det var inget större problem.

när planet gick ner över helsingfors, det var först då jag kände att det var verkligt, att jag var på väg hem, att se gran/tall skogar och sjöar utanför flygplansfönstret gjorde att det pirrade i hela kroppen. väl på arlanda fick jag bagaget nästan direkt och möttes upp av Ola. lycka. hälsade på min farmor på vägen och åt jordgubbar, sen var det hem och sova en timme och direkt ner på stan och Peace&Love, och träffa vänner. kunde inte bli bättre.

jag har konstigt nog inte tänkt så mycket alls på mitt liv där borta på andra sidan atlanten, det liksom försvann i samband med att jag kom hem. har en bild på barnen inramat på mitt nattduksbord, åh vad de är fina. jag saknar dem, det gör jag absolut, när jag tänker på det gör det nästan lite ont i mig, att två så små varelser kan påverka och ha sån inflytelse på en annan är märkligt. men härligt också.

däremot kan jag inte säga att jag saknar livet där, samma sak vareviga dag, ha en massa konstiga regler och begränsningar fast man är "vuxen".

men jag har inte ångrat mig ens för en sekund att jag åkte, och det är jag stolt över, men jag har heller aldrig ångrat mitt beslut om att åka hem 1 1/2 månad tidigare.

jag är oerhört tacksam för allt jag fått se och uppleva, ALLT, San Francisco, Lake Tahoe - så vacker där även om besöken dit inte alltid var de roligaste. Los Angeles, Las Vegas, fick se New York en andra gång.

alla vänner jag träffat, de svenska, Sandra, Anna, Johanna, Camilla framför allt. Tamara saknar jag enormt, men hon kommer och hälsar på mig nästa sommar, tillsammans med Madeleine. och alla andra förstås. Ann-Sofie som var mitt svenska stöd där i närheten, hann inte ses så jätte mycket, men skönt att ha någon att prata svenska med så nära.

jag har många minnen från mitt år i USA

* New York skolan

* Bli utelåst med småbarnen i minusgrader, ingen telefon. (en höjdare!)

* Disco Cruise

* Water World

* Alice´s konserter i Golden Gate park

* Veckan med min familj, bästa veckan på hela året, utan tvekan.

* Stopp i toaletter, hahaha...

* Los Angeles med Tamara, disneyland, universal studios..

* Rollerderby i San Francisco, galnaste jag sett.

herregud vad listan kan göras lång. men jag ska börja runda av, tack alla som följt mig och stöttat mig. ni var guld. men nu blir det inte mycket mer i denna bloggen, ett bildregn kommer att komma. men just nu säger jag tack för mig.

till alla blivande au pairer som har följt mig och inte vet om de törs åka kanske, säger jag bara åk. åk. åk. det är så värt ett försök, känns de inte rätt, försök en gång till, men annars gör nått åt saken! jag har lärt mig så mycket och mognat en hel del tror jag.