isabelle

men 15 minuters helig tystnad fick jag åtminstonde, under lunchen då jag serverade macaroni and cheese, eller racaroni som min snart 4 åriga tjej säger. båda barnen satt knäpptysta och slevade i sig maten. och tänk, det går att äta utan leksaker på bordet och utan tv på, wow. 2 skålar var. men sen var det ju tillbaka till det "normala igen"

fick någon timmes rast när föräldrarna kom hem och gjorde sig redo för middagen. de skulle ut på en lite tidig alla hjärtans dags middag. och jag skulle natta barnen, vilket aldrig har varit ett problem förut.

men min lilla vän M ville bara bråka, när vi gick ner tills hans rum började han gnälla lite om "i want mommy" men sen lugnade han ner sig medan vi läste ett par böcker. sen var det dax för sängen, skrik skrik och åter skrik. inte en chans i......att jag torkar spya ännu en gång. vi ringde "mommy" och hon sa att det var okej att hon skulle komma hem. fy satan vad dålig jag känner mig och ja är verkligen ledsen för att jag sabbade deras middag, den kan inte vara mer välbehövlig. de sa att det var lugnt och förstod osv men ändå. men ja, seriöst, vad ska jag göra? det frustrerar mig så fruktansvärt mycket att han kan få som han vill genom att skrika, vilket är emot alla mina principer. hade han inte haft detta kräkproblem hade jag låtit honom skrika av sig en stund om nödvändigt och sen tröttnar han väl. men ringer jag inte så är det ju som att jag bara sitter och väntar på att det ska komma..

tack och lov ska han till någon specielist för detta någon gång i mars i Oakland. jag ber för allas våran skull att de kan hjälpa honom. usch vad botten jag känner mig..