150 days
150 dagar utan mamma och pappa. inte lätt alla gånger. denna vecka känns det extra jobbigt, jag har tre vänner som lämnar landet USA. en i måndags, en imorgon och en under helgen. det känns lite jobbigt att veta att imorgon kunde jag suttit på ett plan hem igen, tillsammans med en bästa vän. låt mig sörja denna vecka. nästa vecka kommer jag ha glömt bort detta. lina schulzberg, hon vågade "ge upp", jag vågade stanna kvar. vi är lika starka, fast på olika sätt. men när jag kommer hem, om ca 150 dagar till, så kommer det nog vara värt det. det tror och hoppas jag. jag börjar nu mer eller mindre min nedräkning, det känns skönt och jag tror att jag på detta sätt kommer kunna njuta mer av tiden jag har kvar.
idag kröp fröken S upp i mitt knä och sa "i love you isabelle". då smälter man lite grann och får en gnutta ny energi till att bråka med de om att inte kasta mat på golvet, inte sno varandras leksaker, inte skrika, inte inte vilja klä på sig, inte vilja ligga ner för blöjbyta. M har pussat mig på kinden hela dagen, trots hans snoriga näsa och dreglande mun så är det super mysigt.
till sist vill jag önska lilla skrutten schultzberg en trevlig resa hem, tappa inte bort dig och carro kör henne försiktigt hem är du gullig!
Kommentarer
Postat av: Anonym
Kör hårt!! Och härligt med uppkörning även om de var en väldans väntan. Xoxo
Postat av: Linda
så stolt jag blir över dig!!!du är bäst!! klart du vågar stanna kvar:) du kommer vara såååååå stolt över dig själv om 150 dagar:)kramar från ett kallt sverige
Trackback
