en vanlig dag
idag har jag haft en helt vanlig jobbdag, inget speciellt här hänt. S vägrade vistas utomhus för att det blåste..jag säger då det. medan M fullkomligt älskar att vara utomhus, så när man har fått ut honom är han inte så lätt att få in igen. men när S vägrar vara ute så får hon gå in efter ex 5 min, sen sätter jag henne precis innanför glasdörren men med bara "flugdörren" stängd så jag fortfarande både ser och hör henne. så börjar jag leka med M och vi har jätte kul och spelar fotboll tex. då tar det inte många minuter innan hon kommer ut igen och har glömt bort allt vad vind heter. istället för att bara skynda sig in med ungarna igen och låta de fortsätta tro att vind/snö/regn/lastbilar är farligt/farliga. jag säger då de, dessa california people. desinfektionsmedel överallt också, affärerna, gymmet, resturanger..it's everywhere.
det värsta är att jag börjar bli som de. jag kan inte komma ihåf om jag har berättat det här eller inte men i alla fall för ett par veckor sedan var vi ute och lekte och M satt och lekte med en boll medan jag hjälpte S med någonting så jag hade inte full koll på honom. så när jag gick till honom igen ser ja att han sitter å leker med någon gegga och kladdar. "AAAAAAAAAAAAAAAAH" skriker jag, "WHAT ARE YOU DOING!?", sen börjar jag skratta högt för mig själv. skojar inte. jag har blivit en av de, nästan i alla fall. vad är det som är farligt med lite lera? lera är KUL! men jag reagerade självklart bara som föräldrarna hade gjort. men jag lät honom sitta där tills han tröttnade och sen skyndade jag att tvätta bort alla spår från hans jacka..
det var vad jag hade att komma med idag :)
Kommentarer
Trackback
