isabelle

eftersom SF skulle bli imorgon så tänkte jag ha en slappdag idag vid poolen vid gymmet, så vid 1 tog ja väskan och gick. köpte vatten och jorsgubbar, bytte om, hade min ipod och vouge i handen, gick ut och..nej. alla pooler utom en var avstängda och i den öppna var det simtävling, alla solstolar var också bortplockade. KUL!!!!

tog mitt pick och pack och gick hem igen, la mig och flöt på en madrass i poolen hemma istället i en timme och simmade lite. tråkigt, men en promenad (stekhet) fick jag ju i alla fall.

nu på kvällen var familjen ute och åt, yay (!!!), var lite mer sånt jag hade räknat med faktiskt. men desto trevligare när det väl blir av, åt på det italienska stället som vi annars beställer hem fråm, super gott och super mättande. halva min portion står i en doogiebag i kylskåpet haha..

sen satte vi oss med barnen ute i solskenet utanför coldstone och barnen åt lite glass (jag var alldeles för mätt, trodde aldrig man kunde tacka nej till coldstone!!)

när vi satt inne på resturangen sa min värdmamma "hur känns de nu när det inte är så långt kvar", och jag fann mig själv nästan gråtfärdig när jag svarade. jag har på något konstigt sätt tänkt att jag ska hem på semester, att ja inte behöver oroa mig för det, jag kommer ju tillbaka. ja ser de ju snart igen. urk jag gör ju inte det och vad läskigt fäst man blir vid barnen. jobbigt. det börjar verkligen verkligen dra ihop sig. vipps och jag är hemma. jag är så klar med det här äventyret, men ändå inte liksom.

i början på veckan så bad hon mig att börja prata med barnen lite smått om att det snart är dax för mig att åka hem. pratade med min lilla prins en gång under ett blöjbyte, för vi pratade om flygplan och kom då in på det, jag sa att snart var det dax för mig att åka hem och träffa min familj, precis som han skulle flyga till östkusten och hälsa på hans släkt. han sa "no no no no no no, bella. i want you, no leaving bella!!", jag trodde inte han skulle förstå riktigt, men sättet han sa det på får mig att tro att han faktiskt förstår. men sen lite illa till mods började jag prata om att det kommer en ny, han tyckte hennes namn var roligt att säga så då var alla tårar ur världen. usch vad jobbigt det känns.. S förstår precis, hon frågade bara om det var som när Eva åkte (den förra au pairen) och jag sa ja och så var det inte så mycket mer med det. kommer bli jobbigt att lämna lilltjejen också, vi har haft våra up´n downs, men så jobbigt ändå. nej fy vad sorgligt detta inlägg blev, inte alls meningen! jag mår bra ju!

nu är jag trött, som vanligt, så det blir alice i underlandet på datorn i sängen, gonatt!!